Den fria konsten
Jan är enhetschef på en myndighet och har länge arbetet både som chef och handläggare med olika bidrag inom kulturområdet. Utöver sin roll som enhetschef sitter Jan i olika expertgrupper både på den egna myndigheten, andra myndigheter och för en stiftelse som betalar ut medel till konstnärer och kulturutövare. Han har också forskat inom konstvetenskap och är ett namn inom sitt forskningsområde nationellt och internationellt.
- Nej, nu har det gått för långt, säger Jan på ett ledningsmöte där det nya regleringsbrevet för myndigheten diskuteras.
- Det här kan jag inte gå med på. Den fria konsten är hotad. Vad kommer regeringen hitta på här näst? Att vi ska kräva att konstnärerna bara får använda förnybar färg. Det här är ju inte klokt.
Myndigheten har fått ett regeringsuppdrag att integrera ett hållbarhetsperspektiv i verksamheten. I regleringsbrevet framgår att myndigheten ska ta fram ett förslag på nya kriterier för hållbarhet som myndigheten ska tillämpa i sin bidragsgivning till konstnärer och musiker.
Just då ringer telefonen och Jan rusar ut från mötet. Det är en eventarrangör som undrar om Jan vill ställa upp och föreläsa på en konstkryssning som de arrangerar i sommar. De vill att Jan ska föreläsa om strömningar inom konsten i början av 2000-talet. Detta är ett av Jans främsta expertområden och något han särskilt forskade om när han var verksam som forskare.
– Det låter väldigt intressant, svarar Jan. Skicka förfrågan till min privata e-postadress och ange önskemål om datum och vad jag får i ersättning. Jag måste tyvärr tillbaka till ett möte. Kan jag ringa upp dig efter lunch så kan vi prata vidare?
- Ser du något problematiskt i den här situationen?
- Gör det någon skillnad om det är andra kriterier än hållbarhet som ska främjas i bidragsgivningen enligt regleringsbrevet?
- Skulle detta kunna hända hos er? Hur hanterar ni det i sådant fall?