Riskkulturer
Vissa organisationskulturer kan verka förebyggande och motverka att korruption uppstår. Andra kulturer kan tvärtom skapa en grogrund för korrupt beteende och försvåra arbetet mot korruption.
Blindhetens kultur kännetecknas av att individers val och risktagande styrs mer av vanor, tumregler och önsketänkande än av rationella kalkyler. Korruption uppfattas som något som inte kan finnas i organisationen. I en blind kultur kan det därför förekomma incidenter som inte uppmärksammas eller inte räknas som ett försök att påverka en medarbetare.
Tyst arbetskultur kännetecknas av att kritik tystas ned av kollegor eller chefer. Normer som präglar den tysta kulturen är ”sköt dig själv” och ”ifrågasätt inte”. Anställda som trotsar normerna riskerar att frysas ut eller att förbises vid tjänstetillsättningar. Den tysta kulturen kan leda till att misstankar om korruption inte förs vidare från medarbetare till chefer.
Informell regelkultur kan uppstå när anställda upplever att reglerna inte är anpassade efter arbetssituationen. Det kan leda till att de flesta inte följer regelverket, vilket i sin tur ökar risken för korruption. En informell regelkultur ger också möjlighet till att försvara det egna olämpliga agerandet om korruptionen upptäcks – ”alla andra gör ju så här”. En särskild form av informell regelkultur är den så kallade överprövningskulturen, då personal på egen hand överprövar ledningens beslut och snarare ser besluten som diskussionsunderlag eller rekommendationer.
Effektivitetskultur kännetecknas av ett alltför ensidigt fokus på resultat, på bekostnad av bland annat kvalitet i beslutsfattandet och i arbetsmiljön. Det blir också svårare att kontrollera om medarbetare och chefer följer reglerna. I en sådan negativ effektivitetskultur kan det vara svårt för anställda att föra fram synpunkter som gör det svårare att uppnå effektivitetsmålen. En effektivitetskultur kan det också uppstå incitament för att ta genvägar till snabba resultat, vilket kan öppna för korruption.
Avstegskultur präglas av återkommande undantag från beslutade riktlinjer och regler. Till slut blir avstegen så vanliga att det inte framstår som något exceptionellt när myndigheten gör avsteg från grundläggande krav.