Vad är okej att säga?
Det är eftermiddagsfika och flera från enheten har gått ner i matsalen. Nils bjuder på fika idag och stämningen är god. Samtalen böljar fram och tillbaka om olika ting, och Katarina kommenterar en artikel i dagens tidning om en strid i svenska kyrkan om samkönade äktenskap.
”Sådana där religiösa tokar, de kan verkligen hitta på vad som helst. Man kan inte lita på människor som måste tro på en högre makt och inte klarar att ta ansvar för sitt eget liv. De borde ha förmyndare hela bunten” utbrister Katarina och samtalen fortsätter i andra riktningar.
Peter noterar att Oscar ser lite bestört ut efter Katarinas uttalande och ganska snabbt lämnar fikabordet. Peter vet att Oscar är djupt religiös även om han inte skyltar med sin tro, och det vet även Katarina precis som alla andra på enheten. Peter grymtar något ohörbart och tänker att det där var dumt sagt av Katarina, men glömmer snart bort allting.
Efter fikat träffar Peter sin enhetschef Agnes. Agnes vill prata med Peter om ett regeringsuppdrag som har landat på enheten. Agnes vill att Peter leder uppdraget, men Peter säger bestämt ifrån. ”Det där handlar bara om att Miljöpartiet ska få igenom sin politik” fräser Peter. ”Aldrig i livet att jag bidrar med det. De där kruskaätarna får klara sig utan min hjälp”.
Agnes påpekar att regeringen är deras uppdragsgivare och att myndigheten ska se till att genomföra uppdraget på bästa sätt. ”Inte jag” säger Peter ”jag har inte röstat på trädkramarna och kommer inte bidra till deras tokigheter. Be någon annan, Adam t.ex., han verkar ju ha en soft spot för de där tokarna”. Och så lämnar Peter Agnes.
Diskutera
- Vad ser du som problematiskt med de här situationerna?
- Hur skulle du agera?
- Är det okej att säga vad som helst på en arbetsplats så länge man har en skämtsam ton? Motivera.