Tecken på tystnad
Sigge har jobbat i många år på myndigheten och trivs ganska bra med både uppgifter och kollegor. Sigge tycker att hans chef, Anne, också är okej. Men det är ändå något som skaver. Även om Anne brukar vara trevlig mot Sigge, så har Sigge märkt att hon använder en annan ton när hon pratar med Julia, som också arbetar på enheten. Sigge tycker att Anne är kort i tonen, ibland nästan otrevlig, och dessutom verkar Anne vara mer avvisande till förslag om de kommer från Julia.
Julia är ganska frispråkig och brukar säga till när hon tycker att saker fungerar dåligt på myndigheten. Kanske är det därför Anne har svårt för henne? Vad Sigge vet så sköter Julia sina arbetsuppgifter, så det borde inte vara där skon klämmer. När Sigge tänker efter, så är det nog bara Julia som är kritisk när något inte fungerar. De andra kollegorna på enheten sköter mest sitt och brukar inte prata med chefen om det uppstår något problem, utan försöka hantera det själva.
Borde jag göra något? funderar Sigge. Han har i och för sig inte sett någon direkt kränkning. Men visst borde chefen behandla alla medarbetare lika – även om de är kritiska…?
Sigge sneglar på Anne i andra änden av kontorslandskapet. Han vill inte ta upp frågan direkt med Anne – tänk om hon börjar behandla Sigge på samma sätt! Borde han ta upp det med en annan enhetschef? Men då kanske den chefen tycker att Sigge är oprofessionell – eller till och med skvallrar för Anne! Kanske kan han ta upp det med HR-ansvarig? Men tänk om den HR-ansvariga konfronterar Anne och hon tror att Julia har klagat? Då kanske det bara blir värre…
– Jag kanske bara ska släppa det här och sköta mitt, tänker Sigge uppgivet, och återgår till uppgiften han höll på med på datorn. Men den där känslan ligger där och gnager och Sigge har svårt att fokusera resten av eftermiddagen.
Diskutera
- Hur uppfattar du situationen på myndigheten?
- Vilket ansvar har medarbetare och chefer för hur situationen är?
- Hur kan Sigge agera?